Tips: Rostfritt stål jämfört med andra material

En köksbänk ska vara funktionell men samtidigt präglar den kökets karaktär i så hög grad att valet blir extra komplext. Tyvärr är det inte alltid så lätt att balansera det utseende man önskar uppnå med den funktion man kräver och det pris man vill betala.

Det är inte bara att väga egenskaper mot utseende och pris. Ingen bänkskiva är bäst på allt så det är viktigt att välja de egenskaper man vill prioritera och vilka man inte bryr sig lika mycket om. Det kan även finnas nackdelar man kan hantera enkelt.

De typer som vi valt ut att beskriva och jämföra med rostfritt stål är laminat, trä, betong, marmor, granit och komposit. Inom varje typ finns det naturligtvis skillnader men här utgår vi från bra till den bästa kvaliteten inom varje typ. Att både granit och marmor är med beror på att det är så stora skillnader i deras egenskaper att de inte går att slå ihop som en typ. Marmor representerar även andra porösa stenar som exempelvis kalksten.

Köksbänkar kan även göras i glas, mosaik, kakel, bambu, kvarts och säkert i en massa andra material. Bambu är allt vanligare i skärbrädor men är inte ännu så vanligt i bänkskivor. Vi har levererat en rostfri bänk med en disklåda där övriga bänkar som inte kom i kontakt med vatten var i bambu. Bambu kräver ett ständigt underhåll av vax eller icke organisk olja. Bänkar med kakel och mosaik har skarvar som samlar smuts och är på gränsen till omöjliga att hålla rena. Glas är visserligen lätt att hålla rent men är ömtåligt och bra kvaliteter är mycket dyra.

Skarven mellan disklådan och bänkskivan är oftast den mest känsliga på en diskbänk. Det är bara två material, rostfritt stål och kompositbänkar med integrerade diskhoar i komposit, som ger helt perfekta skarvar där absolut inget kan fastna. Alla andra sätt att montera disklådan ger olika former av skarvar som alla kan samla smuts och med tiden kan försvagas.

Den första metoden kallas infällning. Det innebär att man gör ett urtag i bänken och sänker ner disklådan i det. Disklådan har en fläns eller en kant som ligger ovanpå bänkens yta och tätas med silikon. Det blir ofelbart en skarv som är ganska svår att hålla ren. Det gör också att det är svårt att torka av bänken ner mot disklådan även om det bara är en tunn fläns.

Metoden är vanlig när det gäller laminat, trä och sten men använd även på enkla rostfria diskbänkar av låg kvalitet. Neonela Kitchen säljer inga av dessa bänkar. Alla våra diskbänkar har insvetsade rostfria disklådor.

Den andra metoden kallas planlimning och innebär att man gör ett urtag och fräser ner en kant så att disklådans fläns ligger i nivå med bänkens ovansida.

Den är enklare att hålla ren än ovanstående eftersom bänk och disklåda är i nivå med varandra, men med tiden kommer skarven missfärgas av smuts. Montering av disklådan måste göras av den som tillverkar bänkskivan och disklådan ska vara speciellt anpassad för planlimning.

Den tredje metoden kallas underlimning och bör göras av den som tillverkar bänkskivan. Bänkskivan fräses underifrån så att en del av bänkskivan ligger ovanpå disklådans fläns. Hur det görs skiljer mellan olika material och även med samma material finns det olika metoder. Tjockleken som lämnas kvar i urfräsningen skiljer. Exempelvis lämnas på en del laminatbänkar bara det yttersta laminatskiktet kvar och en träbänk lämnas flera millimeter av ytan kvar. En yta som dessutom är ändträ som exponeras för vatten och fukt i disklådan. Det kräver mycket underhåll initialt och sedan regelbundet helst med vax.

I rostfria bänkar av bra kvalitet svetsas diskhon in. Skarven slipas och putsas så att övergången blir helt utan skarv. Diskbänkar i komposit kan gjutas i ett stycke med disklådan eller ha en kemisk fog. I bägge fallen blir det en helt skarvfri övergång mellan bänkskivan och disklådan.

Inget material är helt okänsligt för värme men känsligheten varierar. Undersidan på en stekpanna kan på vissa typer av hällar bli över 500 grader och därmed skada även en granitbänk. Vi har testat på en glaskeramikhäll och nådde ännu högre temperatur på undersidan av en stekpanna i gjutjärn.

En kastrull med sjudande vatten på en induktionshäll är ca 100 grader varm och borde fungera på flera typer av bänkar. Men det är inte 100% säkert och det beror dessutom på hur länge stekpannan eller kastrullen håller värmen när den ställs på en kall bänkyta. En stekpanna i gjutjärn kan lagra mer värme och därmed föra över hög värme under en längre tid än en tunn kastrull i aluminium. Naturligtvis påverkas bänken under längre tid om kastrullen eller stekpannan är fylld med het mat.

Man ska därför alltid använda underlägg.

Det finns små beslag man kan skruva fast i en bänkskiva. Tyvärr blir det skarvar som är svåra att hålla rena. Enklast, billigast och mest hygieniskt är att ha ett löst grytgaller bredvid spishällen.

Granit har absolut bäst värmetålighet av alla material. Annan sten, betong och kakel tål också en del värme men långt ifrån lika bra som granit. Övriga material kan få fläckar eller bestående andra skador av hög värme. Tänk på att även om granit tål mycket så kan den spricka av plötsliga och kraftiga temperaturskillnader.

Om man gör en del med värmetåligt kakel kan man få samma funktion som granit. Ytan blir dock mycket svår att hålla ren. Porösa stenmaterial tål inte värme lika bra som granit.

Även om kompositskivor innehåller mineraler så är den bunden med syntetiska produkter som är värmekänsliga och som lätt kan missfärgas av värme. Trä tål inte hög värme och eventuell behandling som vax eller olja kan ta skada av även låga temperaturer.

Rostfritt stål leder värme ganska dåligt men tål trots det inte hög värme. Ställer man mycket varma kärl på bänken utvidgar sig plåten och bildar en liten förhöjning. Plåten går tillbaka när den svalnat men kanske inte helt och förhöjningen kan bestående som en låg bula på bänken. Gör man det regelbundet kan det bli vågor i plåten. Dessutom släpper plåten från fiberskivan den är förstärkt med på undersidan vilket kan göra att bänken får ett burkigt ljud.

Vi kan förse vissa modeller av diskbänkar med små upphöjningar som gör att man kan ställa varma kärl där. Genom att upphöjningens radie är det en mycket liten så är det en mycket del av exempelvis stekpannans yta som nuddar den rostfria bänken.

Granit kan med fördel användas i kombination med andra material för att skapa en praktisk avställningsyta för varma kärl. Skulle en exempelvis 50 x 60 cm stenskiva spricka så är den mycket billigare att byta ut än en hel bänk i rostfritt eller något annat material.

En granitskiva är även praktisk och billig lösning då exempelvis en vinkelbänk inte går att få in i köket.

Vi kan i vissa serier göra en nedsänkning för en granitskiva. På bilden är det en 30 mm tjock granitskiva nedsänkt i en 52 mm tjock bänkskiva.

Det här köket var bara några år gammalt när vi flyttade in. De svarta märkena kommer från mekaniska skador och vatten som inte torkats bort. Ek får lätt svarta fläckar även av vanligt vatten. Bänkskivan var inte tillräckligt ofta eller bra underhållen. Dessutom kan man se att träskivan förändrat form så att disklådan inte längre ligger tätt mot bänkskivan. Troligen var skivan fast monterad mot underskåpen i både fram- och bakkant.

En träbänk kan skadas av vanligt vatten om det får ligga kvar. Exempelvis kan ek få små svarta fläckar som måste slipas bort. Vatten som ligger kvar för länge på en marmorbänk ger fläckar som är svåra att få bort och i värsta fall inte går att få bort alls.

Normalt är det syrliga vätskor eller vätskor med mycket färgämne som är mest skadliga för en bänkskiva.

Det värsta är när färg och syra är kombinerat i samma vätska som exempelvis i rödvin, inlagda rödbetor och ketchup. Syrliga vätskor kan skapa fläckar även på granit om de får ligga kvar länge då syran reagerar kemiskt med stenen.

Färgen från ett utspillt glas vin som får tränga ner i ett poröst material som betong eller marmor kan skapa fläckar som kan vara svåra att få bort. När det gäller marmor kan det även uppstå en kemisk reaktion som gör att fläcken blir nästan omöjlig att få bort. Vanlig kolsyra i exempelvis läsk skada en marmorbänk av samma skäl.

Komposit tål mycket genom att det normalt, men inte alltid, har en helt tät yta. Det finns mycket stora kvalitetsskillnader på bindemedlet och därmed känslighet för vätskor när det gäller komposit. Bänken kan vara känslig för vätskor med ett PH värde över eller 5-8.

Ytan på laminatbänkar av bra kvalitet tål normalt vätskor bra. Problemet är att skivorna ofta har skarvar i kanten eller mot disklådorna som kan suga åt sig vatten. Med tiden riskerar skarven blir inte bara bli ful av vätska och färgämnen - laminatet kan släppa. Något som inte går att reparera.

Rostfritt stål tål allt som man dricker, äter eller använder i matlagningen. Om man väntar flera timmar med att torka upp något med ett torkpapper ser man ofta spår av det man spillt. Ligger vatten kvar på en rostfri bänkskiva kan du eventuellt se en fläck när vattnet har torkat. Det är kalk från vattnet som lätt går bort.

Använder man rengöringsmedel försvinner fläckarna även om man väntat över natten eller ett helt dygn med att göra rent. Bänken kan bara skadas genom felaktig rengöring. Se ett test i Tips: Skötsel.

Kravet på regelbundet underhåll skiljer sig väldigt mycket mellan olika typer av bänkar. I vissa fall även över tiden. Ofta krävs det mycket underhåll till en början och sedan regelbundet med olika intervall. Även om intervallet för behandling blir längre upphör det aldrig.

En bänkskiva som måste behandlas med kemikalier, vax eller olja blir aldrig så helt ren att man kan lägga livsmedel på den.

Rostfritt stål och laminat kräver ingen speciell behandling varken initialt eller löpande. Granit som är blankpolerad behöver normalt inte heller behandlas. Däremot bör matt granit behandlas regelbundet.

Material som är porösa i varierande grad som trä, marmor, betong och komposit måste alltid behandlas direkt efter leverans och sedan med varierande intervall. Ibland är en första behandling gjord vid leverans. Görs inte den första behandlingen riskerar bänkarna att bli onormalt känsliga för vätskor och annat man har i köket.

Det är mycket viktigt att följa tillverkarens rekommendationer både avseende vad man bör använda för medel och hur ofta.

Det är i stort sett bara två material som tål det mesta när det gäller rengöringsmedel och det är blankpolerad granit, som inte behandlats, och rostfritt stål.

På andra material är smutsen ofta kvar men syns inte alltid lika tydligt. Tänk på att en del rengöringsmedel lägger på ett ytskikt för att ytan ska se ren ut fast i den i själva verket döljer smutsen.

Undviker man rengöringsmedel med klor eller slipmedel kan man göra och hålla en rostfri diskbänk absolut ren. Det är en av anledningarna att rostfritt stål används där det ställs extra höga krav på att kunna göra absolut rent som exempelvis inom livsmedelshantering. Även om fläckar ibland syns mer på rostfritt stål än på vissa andra material är de lätta att få bort.

Man kan lägga livsmedel direkt på en ren rostfri diskbänk. Rostfritt stål har inte har något ytskikt som inte bör komma i kontakt med livsmedel som nästan alla andra material. Att kavla pastadeg eller lägga rena råvaror innan tillagning direkt på den rostfria ytan är inget som helst problem. Den rostfria ytan varken påverkas av livsmedel eller påverkar livsmedlet.

Laminat tål en hel del men inte allt. Ytan är tät på bättre kvaliteter men skarvarna mot andra material, i kanterna och mot disklådan är mycket känsliga vid rengöring och är inte helt hygieniska. Det gör det betydligt svårare att göra rent en laminatbänk jämfört med bänkar av helt utan skarvar som rostfritt stål och kemiskt svetsad eller gjuten komposit.

När det gäller porösa material som är behandlade för att vara täta som marmor, betong och trä måste de rengöras med rengöringsmedel som inte skadar ytskiktet. Ett ytskikt som gör att man naturligtvis inte bör lägga några oförpackade matvaror på dem.

Även porfria kompositmaterial kan vara känsliga för både alkaliska och syrliga rengöringsmedel. Med fel rengöringsmedel kan även kompositbänkar bli känsliga för andra vätskor. Både det mineralmjöl och den plast som binder ihop mineralet kan bägge påverkas av fel rengöringsmedel.

Man måste alltid skölja och torka bort rengöringsmedel man använt oavsett material.

Alla diskbänkar kan skadas men är olika svåra att reparera. Ytan på en bänk kan utsättas för allt möjligt. Man kanske sätter ner en gjutjärnsgryta lite vårdslöst, tappar en tung kniv eller stöter till kanten med något hårt och tungt. Det är inte bara känsligheten utan även möjligheten att reparera skadan på ett sätt så att den inte syns som skiljer.

Trä är mjukt och fjädrar tillbaka om inte det man tappat är för vasst eller kantigt. Träytan är dock mycket känslig mot nötning och mekaniska skador som är svåra att reparera snyggt. Träskivan har dock en fördel. Den går att slipa ner i sin helhet om inte skadan är för djup. Kan vara mycket jobb om den är lång eller går mot en kakelkant. Att slipa eller hyvla ner en bänk exempelvis 2 mm helt jämnt är ett jobb för en verkstad.

Sten, speciellt porösa sorter, kan man skada ganska lätt och då är de svårt att reparera utan synbara märken. Betong är mycket känsligt mot mekaniska skador. Skadorna går att reparera men det kommer att synas. Som med sten är hörn och kanter lättast att skada och samtidigt svårast att reparera.

Rostfri 1,25 mm plåt och underlimning är så starkt ihop så det krävs en hel del våld för att det ska bli ett märke men om det blir ett märke så är det kvar. En grop i plåten som uppstått går oftast att reparera mycket snyggt men det krävs att bänken tas bort och oftast måste även underlimningen fräsas bort vid skadan. Inget man kan göra själv. Repor måste man acceptera. Att få bort dem skulle kräva att bänken slipas av en professionell slipare på fabriken. Reporna är en del av bänkens patina och bildar med tiden en speciell yta.

Skadar man ytskiktet på laminat är det en bestående skada. Inget att göra något åt. Bänken består av lager av papper och lim och det är bara det yttre som har bänkens färg eller mönster. Undantaget är laminat som är genomfärgat som har samma färg genom hela skivan. Reparation görs ibland med ett speciellt vax som inte tål hög värme.

Komposit är starkt men sprött och man kan lätt slå ut en flisa ut bänken. Det följer normalt med en lagningssats när bänken levereras så att färgen är rätt.

Möjlighet att anpassa en bänk till kökets layout och design samt det egna behovet beror naturligtvis på hur mycket man vill betala för bänken men även på materialet. Vissa material är svåra att anpassa, andra ganska lätta. Svårast blir det när man önskar speciella former som diskbänk i vinkel, rundade hörn och med olika typer av urtag.

Vill man ha en bänkskiva i en speciell längd är det inget större problem med något material om man håller sig till vanliga längder. Inte heller djupet.

Alla material har dock begränsningar i maximala mått. Ibland beror det på svårighet att gjuta extrema längder som betong eller vikten som sten. Betong bör inte gjutas längre än 2,5 meter. Rostfritt begränsas av plåtarnas storlek och möjlighet att skarva flera plåtar. En rostfri bänkskiva för en köksö kan vara upp till 4 meter och diskbänkar närmare 8 meter. Laminat kan som standard göras upp till drygt 5 meter.

Trä finns vanligtvis upp till 6 meter och går inte att skarva snyggt. Om man vill ha en extremt lång bänk så är det bättre att bryta av med ett annat material. Exempelvis granit passar perfekt nära hällen. Det gör även att en lång bänk går att få in i köket.

Tjockleken är det lite svårare att anpassa exakt till alla eventuella önskemål. Rostfritt kan beställas i valfri tjocklek mellan 12 och 100 mm lite beroende på tillverkare. Dessutom finns det kompakta rostfria bänkskivor som är 4 eller 6 mm. Laminat och komposit finns från 12-15 mm upp till 40-50 mm men inte i alla tjocklekar däremellan som rostfritt. Stenskivor blir extremt tunga när skivorna blir över 40 mm. Trä finns normalt bara i ett fåtal tjocklekar om man inte vill betala extra för att hyvla ner en träskiva.

Om man vill ha en låg kant för att förhindra att vatten rinner ner från bänken, en sk. droppkant, är det bara möjligt med en bänk i rostfritt stål. Detsamma gäller om man vill ha en uppvikt kant utan skarvar på en, två eller tre sidor. Vissa högkvalitativa kompositbänkar kan få en uppvikt kant utan skarv som gjuts ihop med bänken eller skarvas kemiskt.

I de flesta material går det rätt lätt att göra urtag för exempelvis en häll. Undantaget är sten där man ofta gör skivan i flera delar som limmas ihop på plats för att forma ett urtag. Annars skulle bänken riskera att gå sönder i transport. Du kan göra urtag för exempelvis en kanal i alla material men det varierar hur lätt det är att skydda urtaget mot fukt. I en rostfri diskbänk kan du välja hur väl urtaget skall vara skyddat. Du kan till och med få en uppvikt kant som skydd för urtaget.

Vill man ha en bänk i vinkel utan skarv är det bara rostfritt och komposit som klarar det. När det gäller rostfritt svetsas hörnet och skarven på en kompositbänk tätas genom en kemisk fog. Om vinkelbänken är extra stor blir den extra dyr eftersom transport och emballage blir komplicerade. Dessutom kan den vara omöjlig att få in i köket.

Rostfria bänkar, och även en del andra, kan skarvas med speciella beslag som drar ihop de bägge delarna. Genom att sätta ”kex” i bänkskivorna blir skarven jämn men dock synlig och inte helt tät. Fungerar utmärkt men bör inte göras intill en disklåda. Samma typ av kex kan användas för att skarva träbänkar i exempelvis ett hörn på en vinkelbänk.

Vill du ha ett rundat hörn går det att göra i de flesta fall men hörnet kan bli känsligt för skador utom när det gäller granit och rostfritt stål.

Att träskivor förändrar storlek hela tiden gör att de inte alltid passar när man vill ha något annat en rak bänkskiva. Träskivor förändras mest tvärs fiberriktningen vilket gör att man aldrig får ha en träbänk där en annan bänk ligger mot sidan på träbänken exempelvis på en vinkelbänk. Träskivan kan förskjuta den andra skivan flera millimeter eller själv böjas upp.

Förutom att få i bänkskivan i köket är det främst vikten, risk för deformering och ångskydd man måste hänsyn till när bänkskivan skall monteras.

Ingen bänktyp är riktigt svår att montera men vinkelbänkar kräver en del extra koncentration och noggrannhet. Minsta lilla fel i vinkeln mellan skåpraderna syns tydligt när bänkskivan kommit på. Bänkskivor som skarvas på plats, som exempelvis sten och komposit, kräver oftast att en utbildad hantverkare gör monteringen.

Vid montering måste man ta hänsyn till ånga som tränger upp från en diskmaskin. Det enda material som tål ånga regelbundet är granit. För övriga material måste undersidan alltid skyddas vid diskmaskinen. Många ställer upp luckan när diskprogrammet är klart och ångan tränger upp mot undersidan av bänken. Helt i onödan då det i bruksanvisningen för de flesta diskmaskiner står att man inte ska göra så. Elektroniken i vissa integrerade diskmaskiner kan förstöras om luckan öppnas och fukten får fritt tillträde. Moderna diskmaskiner tar hand om fukten om luckan inte öppnas.

Tyvärr har det kommit diskmaskiner som öppnar luckan automatiskt när programmet är slut istället för att ha ett torkprogram. Ett mycket bra sätt att även förstöra bänkskåpen dit ångan lätt tränger in även om bänkskivan skulle tåla den varma fukten.

Fukttätning kan göras på lite olika sätt. Antingen kan hela underlimningen vara fuktskyddad genom att man använt en vattentålig skiva eller så har man målat undersidan av bänken med en färg som står emot fukt. Är inte skivan skyddad på undersidan eller naturligt tålig så måste man montera en skyddsfolie ovanför diskbänken. Bra att göra även om bänkskivan är fuktsäkrad underifrån.

Det gäller att se till att bänkskivor har stöd runt om även om de flesta, dock inte alla, klarar sig utan stöd 60 cm förbi en diskmaskin. Nästan inget material tål att sväva helt fritt en längre sträcka. Om bänken är djupare än skåpen måste man sätta en regel mot väggen som bänken ligger på även om det bara är några centimeter fritt bakom.

Även om sten väger en del kan den inte deformeras som andra material kan göra om de inte får stöd. Den kan dock spricka om den ligger ojämnt eller har för lite stöd runt om.

Mest fel görs med träskivor. Enligt vissa forum förekommer det att man skruvar fast skivan stumt mot bänkarna eller t.o.m. limmar träbänken mot skåpen. Trä rör sig och måste fästas i framkant med speciella beslag som tillåter en viss rörelse i djupled men inte i vertikalled. Beslagen har ett ovalt hål så att skruven kan glida lite. En träbänkskiva slutar aldrig att röra sig. Bara skillnaden i luftfuktighet mellan sommar och vinter gör att skivans mått, speciellt i djupled, förändras med 2-3 procent. Skruvar man fast en träbänkskiva helt stumt på vintern kommer den att böja upp sig på mitten som en ås eller dra ut skåpen från väggen när sommaren kommer. Alla bänkskivor måste monteras enligt tillverkarens anvisningar och inte efter några egna hemmasydda idéer. Hur mycket en träskiva förändrar mått finns i angivet i leverantörens specifikationer.

Vikten skiljer mellan bänkarna. Sten är tyngst vilket kan bli ett rejält problem när det gäller större storlekar. En granitbänk som är 2400 mm lång och 600 mm bred väger ca 110 - 120 kg. En granitskiva för en köksö med samma längd med motstående skåp dvs bredd 1200 mm kommer då att väga över 230 kg. Det gäller att belastningen tas upp jämnt för att inte riskera onödiga spänningar i skivan. Dessutom bör man låta proffs ta hand om inbärning och montering. Det är normalt bara när det gäller sten som man behöver ta hänsyn till vikten. Exempelvis väger en rostfri bänk med samma mått bara ca 60 respektive 80 kg. Med emballage blir det lite tyngre.

Laminat har kortast livslängd. Naturligtvis finns det variation beroende på kvalitet men även laminatbänkar av bra kvalitet får med tiden ofta problem i skarvarna. På enklare laminatbänkar slits även ytan ganska fort. Betong och marmor riskerar att få permanenta fläckar som inte går bort eller stötskador.

En träbänk rör sig hela tiden beroende på luftfuktighet plus att den tar med tiden åt sig vad som finns i omgivningen. Till sist blir den ful eller spricker av alla formförändringar.

Även skarven mellan en träbänk, som förändrar form hela tiden och en infälld rostfri diskho som inte förändrar form blir till sist svår att hålla ren och t.o.m. otät.

Rostfritt stål och granit har bägge obegränsad livslängd om de inte får någon mekanisk skada. Köket håller, oavsett materiel, kortare tid.

En skadad rostfri diskbänk kan dessutom återuppstå som en ny.

Alla material finns i många olika kvaliteter och därmed prislägen. Billigast kommer man nog undan med en tunn träskiva eller laminatskiva av enkel kvalitet från ett byggvaruhus och en pressad disklåda i tunn plåt som läggs i ett utsågat urtag med falsen ovanpå bänken. En sådan bänk på 2,5 meter går på ca 1500 kronor.

Samma storlek av bänk men i den andra änden av prisskalan kostar ca 30000 – 40000 kronor. En enorm prisskillnad men också en enorm skillnad i funktion, livslängd, tillbehör, material- och byggkvalitet, design och möjlighet att anpassa den efter det egna behovet. En bra bänkskiva med en bra disklåda ligger på 10 - 20 tusen nästan oavsett material.

Inget material är i grunden prismässigt bättre något annat. Oavsett material får man det man betalar för. Exempelvis kan en träbänk kosta mellan 300 och 5000 kronor per löpmeter.

Laminat är ofta, men inte alltid, billigt men har också kortast livslängd. Tar man hänsyn till livslängd är rostfritt stål en mycket klar vinnare.

Inget material, inte ens rostfritt stål, är bäst på allt. Men inget material är heller så mångsidigt, hygieniskt, formbart och funktionellt som rostfritt stål. Inget material har heller så få nackdelar som rostfritt stål.

Har man inte för vana att sätta heta stekpannor direkt på bänkskivan har den rostfria bänken bara fördelar jämfört med alla andra material.

Jämförelsen avser rostfria diskbänkar som är förstärkt med en fiberskiva under hela undersidan och där disklådan är insvetsad i bänkskivan. Utan underlimningen blir diskbänken ömtåligare för skador samt att ytan flexar och får ett "burkigt" ljud. Rostfria diskbänkar utan underlimning eller med limmade disklådor säljs av främst byggmarknader och vissa möbelvaruhus.

Alla rostfria diskbänkar Neonela Kitchen säljer är underlimmade eller i massivt stål och alla diskhoar är skarvfritt insvetsade.